Trabzonspor i sorg

Igår tog Galatasaray emot Trabzonspor på Ali Sami Yen, en match som kanske var den bästa vi bjudits på i år gällande turkisk fotboll, en match med vilja,finess och mål. Personligen trodde jag att Galatasaray som var lite reservbetonat skulle kryssa emot Trabzonspor, men ett jäkla anamma ledde till seger. Innan jag fortsätter vill jag dock nämna en lite tråkigare nyhet.  I Söndags spelade Trabzonspor mot Fenerbahce i den sista omgången av första halvan Turkcell Süper Lig. Tråkigt nog fick man på morgonen därefter se på Trabzonspors hemsida se att 4 Trabzonspor supportrar som var på väg hem till Ankara efter matchen råkat ut för en trafikolycka.

Spelarna i TS hedrade dessa supportrar genom att spela med svarta armbindlar och supportrarna på läktarna hedrade sina supporterkamrater genom att ett namn i taget, tillsammans ropa namnet  och tillsammans skrika ”närvarande”  som svar. Även Galatasaray supportrarna bistod med rösthjälp vilket visar på att fotboll inte är allt här i livet, en fin human gest med andra ord.

Matchen i sig var som jag tidigare nämnde kanske den bästa som spelats i Turkiet i år, två lag som verkligen ville vinna och det visade dem upp genom härligt fotbollsspel. Att det hela tiden kändes farligt vid båda straffområdena ledde till att pulsen hos supportrarna aldrig han sjunka. Man brukar ju säga att första kvarten är fartfylld då båda lagen direkt vill ta befälet i matchen, men i den här matchen fortsatte den där första kvarten farten i 90 minuter!

Matchinformation:

Resultat: 2-1

Mål av: 40 Caner,  47 Arda (Galatasaray) 54 Song (Trabzonspor)

Domare: Fırat Aydınus, Bahattin Duran, Alpaslan Dedeş

Galatasaray:

Aykut,

Sabri  (82 Linderoth ), Emre Aşık, Servet, Alparslan  (76 Berkin)

Mustafa, Ayhan, Barış,

Caner, Arda, Aydın (90 Çetin)

Trabzonspor:

Onur

Ömer  (46 Umut), Song  (83 Tjikuzu), Giray, Cale

Serkan, Selçuk, Ceyhun, Gabric  (65 Engin)

Alanzinho, Gökhan

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6B09v828Fsg]