Intervju med Fredrik Risp
Vi på Turkiskfotboll.com tog kontakt med Fredrik Risp, 32 år, som under sin aktiva tid som fotbollsspelare spelade flera år i Turkiet för Genclerbirligi, Trabzonspor, Ankaraspor samt Ankaragücü men som idag har lagt skorna på hyllan och istället blivit agent, för en intervju om hans tid från den turkiska fotbollen, turkisk fotboll i allmänt samt om hans nya arbete inom fotbollen.
När du tänker tillbaka på tiden i Turkiet. Vilket/vad är ditt bästa- och sämsta minne? På- och utanför fotbollsplanen?
Jag har en massa fantastiska minnen från mina nästan 5 år i Turkiet. Har stött på väldigt många intressanta människor under årens lopp som gjort min resa väldigt mycket enklare och det har funnits många vänliga själar som alltid kunnat ställa upp och hjälpa både mig och min familj. Det är klart att de bästa minnena är givetvis när man spelat bra mot de stora lagen på bortaplan i Istanbul. När det varit fullsatta läktare och sånt enormt tryck att man inte ens kunnat kommunicera på planen. Sådana upplevelser som spelare är det man lever för och som gör att man tycker det är värt all den tid man satsat genom åren.
Sen fanns det givetvis några tyngre perioder också, framför allt när jag blev skadad under min tid i Trabzonspor. Jag hade blivit värvad för att leda försvaret efter en bra första tid i Genclerbirligi. Men jag hann inte spela mer än 6-7 matcher innan oturen var framme och jag vred till knäet och korsbandet gick av. Det var operation och en rehabtid på ca 6 månader innan jag var tillbaka igen. Det var en tuff tid, men jag lyckades ta mig tillbaka ganska omgående efter det.
Vem var den bästa spelaren du mötte i Süper Lig? Och spelade med?
Det har funnits enormt många bra spelare genom åren i den turkiska ligan. Men det var väldigt speciellt att få möta Hakan Sükür som ändå är nationalikon i Turkiet. Vi hade många fighter på planen, en tuff spelare att möta men enormt bra karaktär och alltid ett handslag efter vunnen eller förlorad duell. Har Hakans tröja hängande på väggen hemma i mitt gym i Sverige efter att vi bytt matchtröjor i en match i Istanbul under 2006 tror jag…
Den bästa spelaren jag spelade med är svårt att välja. Jag har ju spelat i, en massa olika lag och därför också med många duktiga spelare. Spelare som Ugur Boral, Necati Ates, Tayfun Korkut, Emre Asik, Gökhan Gönül, Umut Bulut, Ibrahim Yattara.
En spelare som jag dock tyckte hade ett sådant enormt driv i steget och som i princip var ostoppbar när han satte fart var Gökdeniz Karadeniz. Vi spelade ihop i Trabzonspor och han flyttade sedan till Ryssland och Rubin Kazan där han haft stora framgångar. Är märkligt att han inte var med oftare i det turkiska landslaget…
Du spelade för Genclerbirligi, Trabzonspor, Ankaragücü och Ankaraspor i Turkiet men vilken klubb trivdes du bäst i?
Jag trivdes egentligen väldigt bra i alla mina klubbar. Genclerbirligi var den klubb där jag stannade längst tid och där jag kanske hade mina bästa år i Turkiet och där jag skapade mig ett bra namn. Man kan väl säga att jag och min familj trivdes väldigt bra i Ankara som stad och därför inte så konstigt att jag spelat i tre Ankara klubbar. Men flytten till Trabzonspor var stor för mig och ett viktigt steg i min karriär men skadan satte ju tyvärr stopp där så när jag fick möjlighet att flytta tillbaka till Ankara igen så var det naturligt för familjen att flytta tillbaka.
Har du något favoritlag eller någon favoritspelare/tränare i Turkiet efter tiden där?
Har inget direkt favoritlag. Klart att jag följer mina lag med lite extra noggrannhet men följer ju hela ligan i stort numera. Min första tränare Ziya Dogan som värvade mig från IFK Göteborg till Genclerbirligi och sedermera till Trabzonspor har betytt mycket för mig. Vi hade/har en väldigt speciell relation där vi ser väldigt lika på fotboll och därför är jag väldigt tacksam att han hämtade mig till Turkiet.
Vilket lag i Turkiet har de bästa supportrarna enligt dig?
Omöjligt att svara på.
Bästa- och värsta borta resan du varit med om? (Om det har varit några sådana.)
Bästa, utan tvekan de allra flesta av Istanbul-matcherna. Galen stämning och inramning!
Sämsta var en bortamatch med Genclerbirligi mot Sivasspor 2006 som är ungefär 6-7 timmar resa med buss från Ankara. Efter matchen blev jag kallad direkt till att ta dopingprov, utan att få duscha innan.
Det är inte jättelätt att kissa i en plastmugg direkt efter en match när man tömt sig på vätska under en match och att man dessutom har en man stående bakom sig på toaletten. Det tog sin lilla tid och jag hann dricka ett antal liter läsk och t.o.m lätt-öl för att det är mer vätskedrivande. Men eftersom det tog ca 1,5 h för mig att fylla den där plastmuggen så fick laget åka iväg utan mig och jag skulle ta en taxi och koma ikapp dem vi lagets matstopp längs vägen.
Så när provet äntligen var färdigt stod jag där fortfarande klädd i matchställ och oduschad och skulle ta en taxi för att hinna ikapp laget. Jag åkte till den restaurang som avtalats men det kändes inte jättefräscht att veta att man hade en 5 timmar bussfärd framför sig utan att klä om…
Dessutom var toaletten på bussen sönder och restaurangstoppet var det enda stoppet längs vägen så det blev till att kissa på flaska när dem 3-4 literna vätska jag hällt i mig efter matchen ville lämna kroppen. Så den upplevelsen var väl inte den bästa… även om man kan skratta åt den idag 🙂
Följer du turkiska ligan idag? Om ja, hur pass mycket?
Jag följer den dagligen och har bra koll på de flesta lagen. Speciellt nu i mitt nya yrkesval som agent!
Vad är din åsikt om de nya reglerna för utländska spelare i Süper Lig?
Katastrof! Turkiska förbundet tror att man hjälper fram de yngre inhemska spelarna till att på sikt stärka landslaget. Men jag är rädd att det blir motsatt effekt. Som det är nu så är hela 12 turkiska spelare kallade till 18-manna matchtruppen varje vecka, vilket innebär att de lite yngre spelarna vet per automatik att de har minst en bänkplats. Turkiska spelare kan generellt sett vara ganska lata så ni kan ju tänka er om det finns spelare som helt ohotat varje vecka finns med i matchtruppen utan risk att bli petade för att fyra utlänningar lämnas utanför varje vecka.
Det gör att de blir bekväma och inte behöver lägga ner lika mycket slit längre under träningarna för att nå laget…
Det kan låta konstigt men det är ett faktum. Så förhoppningsvis tar förbundet sitt förnuft till fånga och ändrar tillbaka till det gamla systemet alternativt släpper det helt fritt, för åtminstone EU-spelare. Konkurrens är bra!
Vad är den allra största skillnaden mellan svensk- och turkisk fotboll samt i övrigt?
Ligorna är inte jämförbara varken sportsligt eller ekonomiskt. Allsvenskan är en blåbärsliga i jämförelse men samtidigt ett fantastiskt bra skyltfönster och bra startbana för många unga spelare…
Turkiet har de senaste åren lyckats etablera sig som en topp 10 liga i Europa och är enligt den statistik jag tagit del av är man världens 6:e största fotbollsland sett till ekonomiskt omsättning…
Vi som följer den turkiska fotbollen har ju genom medierna läst vad som hände i början av säsongen 2009/2010 då Ankaraspor blev utkastade från Süper Lig efter ett osportsligt samarbete med Ankaragücü när flera spelare bl.a. du tog steget från Ankaraspor till Ankaragücü. Vad har du att säga om den turbulenta tiden i klubbarna?
Det var en mycket olycklig tid både för de två inblandade klubbarna och för fotbollen i Ankara. Två väldigt etablerade klubbar försvann nästan helt. Ankaragücü har fallit genom seriesystemet på tre år och Ankaraspor har först nu efter ett antal års överklagande kommit tillbaka till seriespel och har denna säsongen börjat spela i PTT 1. Lig (andra ligan).
Även för mig personligen kom jag i kläm eftersom jag flyttade från Ankaraspor till Ankaragücü och vi blev helt plötsligt 45 man i truppen och jag hade bara ett 1 års avtal kvar vilket pga utlänningskvoten gjorde att jag var en billig lösning att lösa ut från mitt kontrakt.
Så det satte käppar i hjulet för mig just då… annars hade jag förmodligen fortfarande spelat i den turkiska ligan…
Idag arbetar du som fotbollsagent. Hur fungerar det?
Det är ett oerhört stimulerande jobb att få kunna vara med och faktiskt påverka utgången av hur bra ett lag kan bli och dessutom hjälpa spelare fram till deras drömmars mål. Jag tror att med min erfarenhet så är jag en stor tillgång för både klubbar och spelare.
Genom er agentfirma ”Rispect Sports Agency” som du driver tillsammans med Erk Toros så har ni under den senaste tiden tagit ett par spelare från Sverige till Turkiet. Finns det några tankar om att gå den omvända vägen? Dvs ta spelare från Turkiet till Sverige? Kan förmodligen vara svårt att ta proffsspelare från Turkiet till Sverige men unga spelare eller spelare från lägre divisioner kan väl fungera?
Är en tanke som slagit oss och inte en omöjlighet. Kanske främst att hitta några yngre som inte kunnat slagit sig fram men som ändå har kvalitet nog att utvecklas i svensk miljö.
Andra exempel skulle kunna vara som med min tidigare lagkamrat Ceyhun Eris som gick till Assyriska efter en lång- och framgångsrik karriär i den turkiska ligan. Att den typen av spelare vill prova på ett äventyr innan de lägger skorna på hyllan.
